a Hopeless day

Till en början började den här bedrövliga dagen ganska bra. Men...

Ida, min stackars olyckliga olycka, den personen som man minst av allt skulle kunna tänka sig vara deprimerad, var helt förkrossad. Kärleksproblem är det värsta som finns.
Sen kom Billie med sina sorger, så jag blev också deprimerad.
Vi bildade Hopplösa klubben och åkte ner på stan för att fika och tycka synd om oss själva. Vi kom fram till att risken att vi skulle bli lessna alla tre samtidigt inte är så stor, men att detta nu faktiskt inträffat. Alla som satte sig i samma rum som oss gick därifrån efter en ganska kort stund, när dom insett vilka hopplösa förlorare vi är. Stackars oss!

Förhoppningsvis löser sig mina problem innan nästa helg iallafall. Jag har faktiskt ignorerat det helt sjukt länge nu, och när jag löser det har jag ändå ett kvar..

Nä, nu ska jag gå och gråta en stund (nästan iallafall).